tisdag 6 september 2011

En kärlekshistoria

Kära Paris,

Jag tror att jag någonstans hade dömt dig på förhand. Anklagat dig för arrogans och att inte vara så spännande. Superb shopping men lite väl tillrättalagt och slätstruket med lite för perfekt yta. Att du erbjöd strålande mat var jag dock helt övertygad om men skulle det räcka?

Du mötte mig med högsommarvärme som slog emot oss och ett tåg in till stan som visade ett Paris långt bortom lyx och flärd. På något sätt uppskattade jag att även du kunde visa din mindre tillrättalagda fasad, det gjorde dig mänsklig.

Bland lyxiga privatbostäder för välmående parisbor låg vårt hotell, med utsikt över balkonger överfyllda av blommor och med ett Boulangerie i varje gathörn. Det pågick ett helt vanligt liv bortom sevärdheterna och turisternas Paris.

Du har under dessa dagar många gånger fått mig att tappa andan. Eiffeltornet i mörkret fick mig att känna mig så oerhört liten och överväldigad. Eglise du Dome som var det första av dina riktigt mäktiga byggnader jag mötte, Notre Dame upplyst från en uteservering längs Seine och Sacre Coeur som även om kyrkan i sig imponerade var det omgivningen som imponerade mest på mig.

Du har imponerat på mig med din shopping och utbudet har gjort mig överväldigad. Att inom loppet av fyra kvarter passera fyra chanelbutiker är värdigt modets huvudstad.

Trots dina byggnader, ditt utbud av shopping och den historia du besitter så är det inte där jag blev kär.
Det var i Söndags, i ett mindre elegant område i närheten av den kanal där Amélie i filmen Amélie från Montemarte kastar macka. Där på en hörna låg en bistro som såg sådär typiskt fransk ut. Med röda pelargoner och katter som gick fritt och en meny som innehöll en fullständigt perfekt gåslever med passande dryck så ägnade vi ett par timmar. Där, denna sömninga Söndag på bistron som bara har öppet vid särskilda tillfällen så visade du vad du går för. Där på stället där ett helt kalas med gäster i åldern 60-80 år som alla står upp och sjunger klassiska franska sånger med klar stämma och en stolthet i rösten. Där Paris, fick du flytta in i mitt hjärta på en alldeles särskild plats.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar